Kategori: Vackerbotten

Vi känner inte varandra, då säger man inte saker som att:  ”Gift dig med mig!”. Men jag tänker det nästan varje gång du talar med mig eller när jag bara går förbi. Jag har aldrig kommenterat att du har världens mest sensuella telefonröst. Jag smälter. Jag brukar inte fråga om du vill äta lunch med…

När Västerbottens inland kallade kom jag försiktigt virvlande. En färggrann tornado som sakta men säkert tog högre fart. Inlandet visste nog inte vad det var för storm som vällde in. Hur den påverkade människorna där. Plötsligt var den på väg därifrån och ingenting blev detsamma. Jag virvlade vidare och vid kusten sköt små tunna grenar…

Dörren öppnas med ett ryck och ett plötsligt gnissel. Men den öppnas inte helt. Efter gnisslet stannar den på glänt och det går bara att skymta bakgrunden. Glipan alltför liten för att det ska gå att tolka vad som ryms i rummet bakom. Det syns några färger, nyanser, men konturerna är alltför ofullständiga. Men det…

Allt går vidare, allt rullar på. Livet sker. Minuterna, månaderna. Alla som varit singlar hittar kärlek och blir ihop. Även de med svårigheter hittar någon att vakna med. Alla flyttar ihop, förlovar sig, gifter sig, skaffar barn. Några skiljer sig, men inte alla. Alla hittar sina starkaste talanger och pluggar för att bli bäst. Alla…

Det fanns en gång ett rep. Ett tjockt rep, kanske inte alltid sträckt och kanske inte helt intakt. Dock räckte det för att bevara båda ändarna i ett sinne av stabilitet. Med tiden blev repet nött, kärleken och omtanken  räckte inte riktigt till. Större delen gick av efter ett par år – och endast en…

Det skulle bli så mycket av mig. Överallt. Jag brann då. Jag brann så det slog lågor i orden och det var allt jag hade, allt som fanns var språket. Det var vad som tröstade mig när jag inte tilläts vara mig själv. Det var brunnen jag hällde mitt salta hat i. Det var där…

Varje dag en ny dag även om vissa tycks sakna någon mening förutom att låta tiden rinna mellan fingrarna. I väntan. I väntan på jag vet inte vad. Framtiden kanske. Sen finns det andra dagar. När jag gör saker som jag inte brukar eller aldrig har gjort förut. Som att ställa upp på en egentlig…

Jag gräver mig uppåt, norrut. Tre och en halv mödosamma timmar, ensam på fyra hjul med bara musiken och Carina Rydberg som sällskap. Jag tar mig uppåt rötterna till. Inte på grund av något löfte utan på grund av ett kanske. Du är en av sex utvalda kansken, som får komma hit till oss. För…

Det blir onsdag. Det blir sista officiella arbetsdagen med fika och smörgåstårta. Visst känns det lite i ögat när de sitter där, arbetskamraterna. Sen blir det torsdag och hon som egentligen ska vara där är åter. Och vi tar två dagar intensivkurs för att få henne tillbaka i sadeln. Det behövs inte mer än så,…

Det är Säkert!. Det är juli och sommarkallt, sådär som det bara blir på kvällen när det är festival. Hon kliver ut på scenen och äger publiken. Bokstavligen suger in oss i sin musik tills vi står och ömsom vaggar, ömsom skriksjunger till alla bekanta melodier. Och det är vackert och ömt, vi trängs långst…