Nio månader av inland och det är snart dags att ta bussen vidare. Två och en halv vecka kvar tills jag vet inte vad. Två och en halv vecka av väntan. Kanske iväg från nio månader av hem.
Det går att bilda hem på nio månader. Det går att bilda hem på en vecka. Allt som krävs är ett återbesök till en svunnen hemstad. I Norrköping för att säga hejdå skrek jag ”Jag vill hem!” men överröstades av spårvagnspling och människotjatter.
Åter till tystnaden i min tillfälliga bostad, som kändes mer som hem än någonting annat. Trots enbart internet och viskande hus som sällskap. Det är Storgatan. En fredag. Mitt i natten. En öronbedövade tystnad, som bomull i öronen. Inte ens en spark.
Det tar inte mer än vecka att bilda ett hem på rätt ställe. Det räcker med ett hej så är man över ån och letar mer vatten.
Två och en halv vecka till je ne sais quoi. Vadå? Alla frågar hur det går hur det går vad händer sen. Hur går det hur går det för dig har du hört något? Hur går det?
Jag vet ingenting nu, jag vet inget idag. Denna ständiga påminnelse om min framtid.
Om man kunde glömma bort den.
Kommentarer
Ett svar till ”Följt av je ne sais quoi”
Det är lätt att säga men svårt att känna. Det kommer att ordna sig. Nästa ställe du hamnar på om du flyttar kommer också att kännas som hemma även om det blir annorlunda.