Det börjar bli allt mer konkret nu – att det här faktiskt händer. Jag sa upp min lägenhet i fredags trots att jag inte har någon ny lägenhet på gång men jag ska titta på en i veckan. Jag har sagt upp mitt studiemedel och mitt bostadsbidrag, mitt bredband. Efter en helgs besök av min mor är i princip hela lägenheten nedpackad. Kartonger, kartonger och åter kartonger varvat med IKEA-möbler. Jag försöker äta upp all mat jag har i mitt kylskåp. Vi lyckades även hitta en kattväska som ska gå bra att ha när vi flyger norrut, jag och mitt djur.
Det är konkret i min kropp. Jag sover dåligt av tankarna som snurrar. Kom ihåg det, kom ihåg att ringa den, kolla upp det, att packa ned det i den kartongen. Det värker i ryggen av allt kartongsläpande och jag har inte tränat på ett tag. Jag planerar vad jag ska göra av min första lön, behöver lite ny möblering exempelvis. Kanske ska jag prenumerera på någon bra tidning? Allting är så fort, så stort. Förbereder mig för den närmaste tiden då jag inte räknas med att ha tillgång till Internet. Försöka roa mig själv på egen hand i mitt övernattningsrum. Se upp Norsjö, här kommer jag!