Det som är spännande med att vara arbetssökande är att saker kan förändras stort från en dag till en annan. Att stora saker kan hända, eller små saker. En dag känns allting hopplöst, nästa dag känns det bara uppåt. Igår var en dag av det sista slaget.
Efter att ha vaknat till tog jag itu med att ringa samtal. Du vet såna där samtal man inte vill ringa och skjuter upp. Jag ringde alla jag behövde förutom ett. Jag har suttit och funderat på en ny jobbsökarstrategi – att för varje jobbannons jag ansöker till ska jag söka ett jobb på något annat sätt, exempelvis spontanansökningar. Det känns som att jag är på väg ut ur mitt skal, som att jag närmar mig en karriär.
Medan jag satt och arbetade med ett pågående webbprojekt samt planerade mammas helg i Norrköping, ringde telefonen. Det var ett telefonsamtal från Norsjö kommun som sa att de ville ha mig på intervju för informatörstjänsten jag har sökt till. Nästa vecka. Jag som trodde att deras anställningsprocess var avslutad sedan länge. Så det var bara att panikbeställa buss-och-flygbiljetter. Norrland måndag till onsdag, norrland kommer till Norrköping torsdag. Men det får det vara värt, jag tror inte på telefonintervjuer. Klockan 14 nästa tisdag vet ni vad ni ska göra.
Som förberedelse för ett annat jobb jag sökte på Kulturhuset i Norrköping, gick jag på en miljöföreläsning där. Deltog i en intressant diskussion om miljö och beteende, där kvinnan redogjorde för sin teori. Där träffade jag även en tjej som brukar vara på våra Poetry Slam i Norrköping. Vi pratade om frilansande och jag rekommenderade henne även att komma och besöka vårt nätverk. Alltid roligt med fler människor där! Jag fortsatte min sociala tur med att intervjua en av kvinnorna som arbetar på Kulturhuset. Dessutom träffade jag en bekant som jag träffade på en fest hos vänner. Han erbjöd sig att spela månskenssonaten för mig på piano, mycket vackert. Med andra ord arbetade jag med mitt nätverk – även på min fritid. Välbehövligt och mycket roligt!