Det är lätt att glömma hur värdefulla nätverk egentligen är. Inte nog med att nätverk kan hjälpa en att träffa nya vänner eller kan leda till arbete, de är också viktigt rent socialt. Jag har ett sådant nätverk som jag använder mig alldeles för lite av, ett nätverk för frilansare och småföretag inom media i Norrköping. Majoriteten av dessa kommer från min gamla klass från universitetet men nätverket växer och numera innehåller det förutom grafiker även webbdesigners, webbutvecklare, fotografer och en retuschör. Jag känner mig lite utanför eftersom jag inte lever med mitt företag på heltid men det är ändå värdefullt att gå dit.
Att träffa nätverket ger energi vilket är lätt att glömma bort mellan mötena. Det ger mig möjlighet att träffa kreativa människor en gång i veckan och få lite social kontakt. För mig som utöver frilans försöker finna ett arbete och har två distanskurser tillbringar jag det mesta av min tid hemma i lägenheten. Med hösten kommer energilösheten vilket leder till att jag ibland inte orkar träffa människor. Samtidigt som jag vet att jag mår mycket bra av det.
Idag tog jag med mig en bekant som gick året under mig på utbildningen och som jag även har grupparbetat med. Det kändes skönt att ha med sig någon i samma situation, som söker jobb och funderar på att frilansa men inte riktigt vet vad hon vill göra. Vi drömmer fortfarande om att hitta en anställning. Idag hade vi även ett par studenter som ännu inte har företag vilket gav en skön balans på samtalet. Det finns inte bara en typ av frilansare.
Samtalsämnena spretar men är alltid intressanta och det är svårt att hänga med i vad alla åtta personer pratade om. En av studenterna frågade hur vi går till väga för att söka arbete och vi diskuterade även det faktum att AMS inte ger något stöd till egenföretagare. Detta fick jag själv erfara när jag ville veta om det går att vara inskriven om man har F-skattesedel. Det gör det inte, oavsett hur mycket eller lite man tjänar. Det finns ingen förståelse för att det tar tid innan ett företag kan börja gå med vinst. Om detta intervjuade jag min vän Emil till en journalistikuppgift.
Hursomhelst gav mötet energi och hopp inför resten av veckan. Om de kan leva på sin dröm borde jag också kunna göra det. Det kräver bara att man måste kämpa och jag har lärt mig att det inte går att vara passivt arbetssökande. Resten av veckan blir det jag som skriver på spontanansökningasr och funderar på var jobben kan finnas.