Idag har jag hämtat min katt. Jag som längtat så länge har nu en fyrfota vän som ligger på stolen i mitt kök och väntar på att vi ska lägga oss. Eftersom planerna ändrades något fick jag åka till Västerås för att hämta honom. Tågtrafiken såg dock ut på det sättet att jag anlände flera timmar innan katten. Det visade sig dock vara någonting positivt.
Jag fascineras mycket av människomöten. Efter att ha flanerat en kort stund och kikat på staden för att få känslan av den, hittade jag en fin plats vid ett vattendrag. En bänk med utsikt över en å, en bro. Där satt jag i solen och njöt när en ung kvinna dunsade ned på bänken bredvid mig. Det var en självklar rörelse, som någonting hon ofta gjorde. Att vi började prata med varandra var bara naturligt. Det visade sig att vi båda hade åkt dit för att göra saker som krävde lång väntetid. Hon skulle jobba men lokaltrafiken var dålig och jag skulle hämta min nya vän. Så vi blev sittande där. Vi pratade om katten (”det måste vara en speciell katt om du åker ända hit för att hämta den”) livet, om jobb, och vad vi tycker om att göra. Vi pratade om Sverigedemokraterna och hon dissade Subway eftersom hon arbetat där. Hon gissade helt rätt på min ålder och jag la på några år på hennes ålder för att inte förnärma henne men min första tanke var rätt. Två tjejer som aldrig träffat varandra, sju års skillnad, pratande som om vi var nära vänner ute på en fikalördag. Jag, den frilansande och studerande grafikern och hon den just färdiga studenten som nästa vecka skulle flytta till London. Jag förklarade att jag behövde skaffa någonting att äta innan tåget, så vips hamnade vi på ett matställe i den gemytliga delen av staden. Hon verkade fascinerad av hur öppen jag var och kommenterade detta. Jag svarade med att jag inte fann någon anledning att inte vara öppen, man förlorar i slutändan när man sätter upp grindar. Skillnader och likheter. Och det var fint. Att förutsättningslöst bara stöta in i en människa och börja prata, ta reda på vem hon är. Jag minns bara hennes förnamn och kommer förmodligen aldrig träffa henne igen. Men det räcker så. Ibland handlar det bara om att skapa ett fint minne tillsammans, någonting värt att minnas.