Studier i humaniora och teknologi är olika och kan inte jämföras

Via en länk i en kamrats Facebook hittade jag ett inlägg om att studenter och andra tycker att humaniorautbildningar får för lite resurser och lärarledd tid.  På min utbildning GDK (som är ungefär hälften teknologisk och hälfte humanistisk) har jag varit medvetna om detta, medan vi har egen Mac-sal, i början av varje period har vi flera föreläsningar i veckan och ofta flera per dag. Skillnaden blev uppenbar efter att läst kurser både på GU och sedan på LiU, där vi har haft enstaka föreläsningar och mycket egen studietid. Detta ledde till att jag tappade studiemotivationen, fick ingenting gjort och pluggade knappast de 100% jag skulle.

Därför kan jag delvis förstå att man vill ha mer lärarledd tid, samtidigt så tänker jag praktiskt. Studier är främst till för att ge människor kunskaper som de kan använda till sitt arbetsliv, det är en genomgångsfas. Jag själv studerade litteraturvetenskap en termin vilket såhär i efterhand var ganska bortkastad tid. Det var roligt att läsa böcker men det är få kunskaper därifrån jag har nytta av. I och med vår ”självförverkligande-generation” vill vi arbeta med det vi gillar och pluggar därför sådant som bara är roligt. Men ska vi verkligen kunna läsa kurser bara för att det är kul, som exempelvis 7,5hp i Harry Potter-kunskap? Det är i princip att skicka ut ungdomar i arbetslöshet. En ökad knytning till arbetsliv hade kanske gjort det bättre men vad finns det för konkreta yrken för litteraturvetare?

Humaniorastudenterna är idag många, det utbildas fler än vad det finns jobb och många blir arbetslösa akademiker. Hur många tjänster som litteraturvetare finns det? Eller konstvetare? Eller genusvetare? Eller filosofer? Och hur många tjänster finns det som ingenjör inom el, teknik eller data? Även om många humanioraämnen är viktiga, som exempelvis genusvetenskap så finns det begränsade arbeten att söka. I en tid av kris, hur många anställer hellre en genusvetare än en byggingenjör på sin arbetsplats? Som utbildad inom kommunikation/design sitter jag mittemellan dessa, men jag har åtminstone högst konkreta kunskaper som jag kan använda i mitt arbete.

Sedan tar inte debattartikeln upp det faktum att det är stora skillnader mellan humaniora-utbildningar och tekniska utbildningar. Behövs det verkligen lika mycket lärarledd tid i en kurs i pedagogik som i en kurs i programmering eller analys i en variabel? Min bild av humaniora-utbildningar är att de oftast är mer analytiska och reflekterande i sin karaktär medan en hel del tekniska kurser handlar om att banka in kunskaper om hur det ska vara, antingen är det rätt eller fel. Därför behöver dessa elever mycket stöd, medan humanistiska utbildningar tjänar mer på diskussioner och analyser.

Med andra ord – det går inte att jämställa tekniska och humaniora-utbildningar då dessa i grunden  är olika. Saker kan självklart förbättras men att förvänta sig att universitetet ska ge lika mycket resurser till studenter som läser litteratur som till studenter som väljer att arbeta med att forska inom medicin eller bygga samhällen är en utopi. Trots allt kan inte vi studenter påverkar själva vilka jobb som finns på arbetsmarknaden – om vi inte startar eget företag.