Min helg har varit fylld av mängder av saker som ger energi. Jag var glad redan innan den började vilket påverkade hela helgen. Mycket av det som har gjort mig så glad är kultur. Det gör mig fullständigt överlycklig att bo i en så fin stad som Norrköping där det finns så mycket att ta del av.
Fredagen innebar ett ganska pressat schema, det är nämligen så att ett flertal 0lika kulturevenemang var inbokade samtidigt vilket gjorde att helgen gått under namnet kulturkaos. En stor del av de aktiviteter jag har gått på har varit relaterade till Norrköping Pride som hölls för andra året i rad. Jag lyckades missa allting förra året men i år var jag taggad.
Invigningen var fullsmockad med människor och många av mina vänner och bekanta var där. Det var kommunalråd som berättade om när hennes pappa kom ut, det var en lesbisk radioprogramledare och det var det första homosexuella paret i Norrköping som fick gifta sig i kyrkan. En stor anledning till att jag gick dit var att finaste Patricia Naumanen skulle sjunga sin jättefina låt Follow tillsammans Bel Canto-kören och vackert var det. När Gudrun Schyman gjorde entré var applåderna stora men luft fanns det inte i rummet.
Efteråt struttade jag runt på olika evenemang. En vän fixade in mig på Pop Culture så jag såg Moto Boy en kort stund innan jag gick för att se en teatermonolog av den andra tjejen i SM-laget. Mycket hög igenkänning om mobbing och vad som blir av ett mobbningsoffer efter att allt det svåraste har tagit slut. Fin inlevelse som jag hoppas se mer av. Sedan gick jag för att se mina kompisar i Dödsstjärnan och lite olika musikakter.
På lördag avverkades ett efterlängtat årsmöte för Kaosföreningens del så vi nu kan gå vidare i vårt arbete. Den stora händelsen på lördagen var sedan att se Kuppproduktions ”Leken i kärleken”, en underbar föreställning om dejting och det som är i början av en relation. Min vän Emil gick verkligen in i rollen och det satt perfekt med hans teatraliska sätt och improvisationer blandat med annat. Den andra stora behållningen var Teater Lacrimosa, en fantastiskt show om manlighet sett ur olika vinklar. Sällan har jag blivit så chockad som när en helt naken kvinna kom in på scenen i clownnäsa.
Konserten med Joel Alme var också väldigt bra. En grymt bra artist men lite enformig i sin musik när man hör en hel konsert. Sedan laddade vi för efterfesten med vin och öl, jag träffade artisten Per Egland som tydligen bott i min hemstad Piteå. Något sena anlände vi till festen på Saga Lejon i Norrköpings hamn, min första fest på en båt. Bra musik, stort danshumör och en båt full av gamla bekanta kunde inte ha gjort det roligare.
Det var en så härlig känsla att gå runt där, stöta in i bekanta, dansa en stund, gå vidare och hitta ännu fler kompisar och bekanta. På något vis har jag ändå lyckats bygga upp ett liv och ett kontaktnät i den här staden och det gör mig väldigt glad. Från att på gymnasiet varit i det närmaste helt ensam har jag idag många grymma kompisar. Och det finns mycket att vara tacksam över, även om det är svårt att komma ihåg det ibland.
