Långsamt och händelselöst rör sig livet framåt. Inga större toppar men inte heller några större dalar vilket i och för sig kan vara skönt men ibland vill man bara att det ska hända någonting. Pluggar, äter, städar, tränar, läser, tittar på tv-serier, föreningsgrejer och ibland umgås med vänner. Det är en av farorna distansstudierna, att man inte träffar folk på samma sätt som man är van vid. Frånvaron av människor gör det också svårare att kunna studera, det verkar krävas att man ska ha tre grupparbeten samtidigt för att orken ska vara hel.
Fick i alla fall ett av beskeden jag har gått och väntat på, att jag inte fick jobbet i Trosa. Det var väl nästan väntat, eftersom tjänsten krävde bibliotekskunskap, kunskap som jag helt saknade. Jag väntar fortfarande på det andra beskedet, under tiden har jag kommit igång med att skriva jobbansökningar. Vid det här laget söker jag mycket hellre jobb än pluggar. Har träffat några av de som gick året under mig på utbildningen, som snart ska ut på exjobb och sedan ut i yrkeslivet. Det påminde mig om att jag kanske måste söka kurser för hösten också men just nu är jag allt annat än motiverad att fortsätta plugga. Jag vill ut i arbetslivet, men arbetslivet verkar inte riktigt vara redo för mig. Är övertygad om att det kommer lossna någon gång men optimismen kan inte alltid vara på topp.