Örebro och jag har en ganska lång och varierande relation. Jag har aldrig bott där men jag har tillbringat en hel del tid där. Inte bara med Kristin som bor där, eller ens på folkhögskoletiden utan även före det. För er som kanske följt bloggen kanske några av er minns att jag bott både i Askersund och i Göteborg – och av samma anledning. Personen som jag levde med härstammade från Örebro. Därmed har det funnits både en hel del tyngd och jobbiga saker förknippat med staden men även en hel del glädje och bus.
Under det år då han flyttade upp till norra Sverige och under året i Göteborg gjorde vi en hel del turer till Örebro för att hälsa på hans familj. Mamman bodde nära IKEA och pappan bodde bredvid en motorväg. Jag minns inte hela historien men jag vet att en av de första grejerna vi gjorde i Örebro var att besöka stadsbiblioteket. Jag och Kristin kände inte varandra då men jag var redan då intresserad av bibliotekskort.
Det är ett stort och fint bibliotek, inte långt från slottet som ryms på kortet. Jag lånade även böcker på kortet, om jag inte minns fel var det en av Johanne Hildebrandts- Frejaböcker jag tog som kortlån och sträckläste hos hans mamma de dagar jag var där. Om minnet sa mig rätt så sommarjobbade han i Örebro den sommaren medan jag var och hälsade på ett tag.Jag minns att jag låg i hans mammas soffa eller i hammocken och läste. Jag minns en barfotapromenad bort mot IKEA där jag för första gången såg ekoxar.
Sedan kom det att dröja ett eller två år innan jag besökte biblioteket i Örebro med folkhögskolan, vilket finns beskrivet i Kristins inlägg om Örebro. Efter att Kristin flyttade dit finns också många fina minnen av alla roligheter som vi har hittat på tillsammans. Eller vad sägs om exempelvis om denna rondell-Kristin? Det var hon som hade sett att det i Örebro finns en hållplats som heter Poesigatan. Av den anledningen var tvi tvungen att vallfärda dit, poeter som vi är. Detta är taget på väg från hållplatsen, tillbaka mot civilisationen.
Kortet är nog ett av mina favoriter. Slottet är en vacker symbol för Örebro – alltså regional anknytning men även ett konstnärligt tänk med spegelbilden i vattnet. De har även lyckas få dit kommunens egen vapen och att det tydligt framgår att det är ett bibliotekskort för Örebro kommun. Detta är i negativ text vilket passar betydligt bättre än vanligt svart – och de riktiga färgerna i kommunvapnet hade helt tagit över. Storleken är lagom och teckensnittet är klassiskt. Det är kanske inte särdeles unikt men välbalanserat på alla fronter vilket gör att jag lätt ger det en femma.
