Göteborg (gamla kortet)

Göteborg och jag (Elizabet) hade en kort men fin relation. Det var när jag hade slutat gymnasiet och min dåvarande kille ville studera på Chalmers. Jag visste inte vad jag ville göra och valde därför att flytta med honom till den ökända stadsdelen Bergsjön. Dock bodde vi i ett lugnt område och hade ett rätt bra år där.

Stadsbiblioteket blev under detta år (04/05) ett av mina få stammisställen utöver Göteborgs Universitet och vår lägenhet. En del av mitt bibliotekshäng bestod av att jag deltog i två studiecirklar där. Den första handlade om feminism och blev ett uppvaknande – men jag kände mig ändå inte som de eftersom jag aldrig var rädd för att gå hem ensam. Jag var även med i en skrivargrupp där under ledning av poeten Sarah Hallström. Här träffade jag även två människor som skulle komma att dyka upp i mitt liv ganska slumpartat några år senare.

Den viktigaste samlingsplatsen till att jag besökte stadsbiblioteket var dock när jag under vårterminen studerade Litteraturvetenskap. Litteraturvetenskap innebär per automatik att man som student måste läsa många böcker och texter. Eftersom studenter är fattiga har de inte råd att köpa alla böcker, så en del lånades eller kopierade istället. Det var flera gånger som jag träffade någon av mina kamrater i de litteraturvetenskapliga hyllorna.

Själva stadsbiblioteket är stort och fint med flera våningar och ligger centralt placerad bredvid muséer och teatrar. Det var ett aktivt hus med utställningar, studiecirklar, författarkaféer och annat roligt. Om jag hade bott kvar där hade jag säkert engagerad mig ännu mer eller suttit där och pluggat.

Förutom huvudbiblioteket besökte jag även ett antal olika filialer. Eftersom jag bodde i Bergsjön var det naturligt att ibland låna böcker där eller beställa dit. I panikjakt efter att hitta Odyssén åkte jag och min sambo även ut till Backa bibliotek. Backa visade sig vara mycket svårt att hitta till. Dessvärre visade det sig vara prosavarianten vilket inte gillades av läraren i litteraturvetenskap och jag fick istället köpa pocketversionen. Även filialen i Kortedala fick besök i jakt på olika kursböcker. I mitt huvud har jag även en bild av ytterligare en filial i ett område i närheten av Bergsjön men det finns endast en minnesbild.

Kortet tycker jag enbart är tragiskt. En ljus lavendellila mot en skarp orange färg – till och med jag som älskar färg tycker inte att detta är en okej kombination. Det är för skarp kontrast helt enkelt. Dock är det tydligt – det står att det är ett lånekort, det är framgår även av bilden och det framgår i text var kortet kan användas. Det jag däremot saknar är någonting regionalt – ingenting förutom texten syftar till Göteborg och västkusten. Det får mig även att fundera över vad man egentligen tänkte när man valde färgerna. Konnoterar de någonting särskilt som har med Göteborg att göra?

[polldaddy poll=4084282]

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, Göteborgs stadsbibliotek, bibliotekskort, Bergsjön, Kortedala, Sara Hallström