Örnsköldsvik

Att jag (Elizabet) lyckades skaffa ett bibliotekskort i Örnsköldsvik har också en rätt intressant historia. Min mor bodde i och för sig i Härnösand under två år men vi besökte aldrig Örnsköldsvik under dessa två år.

Det hela började för många år sedan på den tiden när jag var en aktiv användare på det då största internetcommunityt Lunarstorm. På gymnasiet kom jag igång ordentligt och blev aktiv på ett antal stora grupper, bland annat gruppen Fl!cka som var ett projekt som handlade om unga tjejer och skönhetsideal. I gruppen Fl!cka väcktes mitt intresse för feminism, kön och andra frågor, då jag debatterade mycket. På min sida fick jag snart en annan tjej som var lika aktiv som jag, och det slutade med att vi började mejla. Mejlen övergick sedan till snigelpost då det kändes roligare och personligare. Jag har till och med sparat alla brev jag fått. Nu var det länge sedan vi skrev ett brev men Linda är min kamrats namn och hon bor i den numera välkända byn Bjästa utanför Örnsköldsvik. Hennes blogg kan du hitta här.

I alla fall, vi fortsatte brevväxla under flera år och bestämde oss till slut för att träffas. Jag tog bussen ned till henne när jag var hemma  ett lov, för att hälsa på i det lilla samhället Bjästa ett par dagar. En enorm kyrka, några affärer och många pizzerior. En massa marsvin. Den sista dagen innan jag skulle åka tillbaka igen. fick jag henne att visa mig vart biblioteket låg så att jag kunde skaffa ett kort. Därför är det ett kort som aldrig har blivit använt och förmodligen aldrig kommer att bli det.

Angående dess utseende tycker jag att det är ganska tråkigt och intetsägande. Enkelt vitt, tråkig typografi och en ganska tråkig symbol tillsammans med namnet på kommunen. Det enda intressanta är att lånereglerna står på själva kortet vilket jag inte har sett på något annat kort. Sammanfattningsvis inget höjdarkort.

[polldaddy poll=3757663]

Läs även andra bloggares åsikter om örnsköldsvik, övik, bibliotek, bibliotekskort, bjästa