Under vårt år på Åsa Folkhögskola (-05-06) genomförde vi en kortare turné med vår skrivarklass eftersom utbildningen hade en scenpoetisk inriktning. Vi besökte därför under fyra dagar fyra olika städer: Katrineholm, Örebro, Eskilstuna och Linköping. Varannan kväll uppträdde de två olika halvorna av klassen med två olika scenpoetiska tillställningar. Med på turnén var även de två scenpoeterna och dragplåstren Emil Jensen och Ingela Wall, två fantastiska personer.
Det första stoppet på vår turné var Linköping, där Kristins halva av klassen skulle uppträda i en sal på övervåningen i stadsbiblioteket. På grund av vår mani för bibliotekskort var det första vi gjorde att fixa kort där. Vi fick också komma in i bibliotekets kulvertar (korridorer), äta smörgåsar och dricka te i personalens fikarum tack vare en klasskamrats kära mamma som arbetade på biblioteket.
Skrivarklassen var först upp på scen och gjorde ett bejublat framträdande. Ingela och Emil gjorde också fantastiska framträdanden och ingen från skrivarklassen kommer förmodligen att glömma varken Ingelas ”Var är lampan” eller Emils låt ”Igen”. Men det mest minnesvärda från just Linköping var en kvinna i publiken som för Linköpingsbor säkert är välkänd men som var helt ny för oss: Spjutkvinnan. Under hela kvällen satt denna kvinna på sin plats med ett spjut i handen – skrivarna vittnade om att det troligen användes som handväska då det hängde olika föremål från den. Spjutet användes även som applådförstärkare där det stöttes mot golvet för att visa uppskattning för de uppträdande.
I vår klass och hos Ingela och Emil under de följande dagarna kom spjutet att bli ett internskämt. Detta utmynnade i att vi skrivare till slut fick ett eget spjut, handgjort av Emil och Ingela. En jättefin träkäpp inslagen i folie, papper och annat. Bestrött med godisklubbor till alla i klassen och längst upp på skaftet en liten trädgårdsspade med foto på Emil och Ingela. Skrivarna var måttligt stolta över detta spjut, som följde med oss under resten av året. Om någon vet vad som blev av spjutet får ni gärna förtälja historien.
Om själva bibliotekskortets utseende råder delade åsikter. Elizabet anser att det är ett snyggt kort då det är väldigt stilrent och enkelt. Den traditionella ramen finns med men i en snyggare, diskretare och mer uppdaterad variant. Det är också tydligt vilket bibliotek som kortet hör till. Kristin är inte lika förtjust. Kortet är visserligen inte fult men det ligger på gränsen till att vara lite tråkigt. Vi är medvetna om att det finns en nyare variant av kortet och vi planerar naturligtvis att införskaffa det så småningom. En uppdatering här på bloggen är självklar.
[polldaddy poll=3654154]
Kommentarer
4 svar till ”Linköping”
Hej på er!
Ha ha, vilka roliga minnen!
Spjutet hade jag nästan glömt, hur kan jag? Kanske för att ”Var är lampan?” och andra texter tar upp hela min hjärna.
Hoppas ni alla mår bra och gör något ni vill göra!
Många kramar,
tant Ingela
Hej!
Linköpingskortet jag skaffade i våras är fint och grönt och jag personligen tycker det var en lyckad uppdatering av designen.
Ja, vi har sett det faktiskt! En kompis till oss som hade skaffat kortet mer nyligt visade det för oss. Vi har planer på att skaffa det vilket är lätt för mig men svårt för Kristin då hon bor i Örebro. Det fanns även en till biblioteksturné planerad som inte blev av.
[…] folkhögskoleklass samt Emil Jensen och Ingela Wall. Den gången satt jag i publiken. Med oss var spjutet som vi hade fått av Emil och Ingela tidigare den […]