Förra julen fick jag en present av min mamma. En liten bok med övermejkad framsida och överlayoutade sidor som skulle se ge boken ett äldre utseende. Min mamma är en mycket klok kvinna så därför tyckte hon att jag skulle läsa en klokbok. The Secret/Hemligheten av Rhonda Byrne.
En del av er har säkert hört talas om boken, det verkar finnas en smärre kult kring den. Några hyllningar kommer ni dock inte få höra från mig. Jag återkommer till den ibland, läser några sidor i hopp om att den kommer bli bättre eller vara värd att läsa men där har jag gått på en nit.
Själva boken är åt new age-hållet och kan sammanfattas med en enda mening: det du tänker på attraherar du in i ditt liv. Alltså, om du tänker på hur värdelös du är, så kommer du bli värdelös. So far, so good, det låter ganska logiskt, man formas av sina tankar. Den är dock ganska amerikansk, på så sätt att den kräver ett hel bok för att säga detta (jag har inte läst hela ännu men jag antar det fortsätter på samma sätt).
Den börjar med att ta upp argumenten. Hur lycklig du kommer bli, hur snygg du kommer bli och alla kommer vilja ha dig om du lär dig den stora Hemligheten, vilket pågår ungefär ett kapitel, och fina exempel som Einstein och Platon tas upp som ”bevis” för tesen. Sedan går den in på hur man ska lyckas med detta: lagen om attraktion. Genom att tänka att du har ett jättefint jobb där du trivs och verkligen känna detta så kommer universum lyssna på dina signaler och därefter sända dig det du önskar, ungefär som på postorder. Härligt eller hur? Bara peka och tänka. Problemet är ju att du verkligen måste tro på det, för universum vet när du inte tror på det du tänker.
Vid det här laget tyckte jag det var lite flum, tills jag kom till ett delkapitel som fullständigt urartar. Det handlar om vikt – det är alltså möjligt att gå ned i vikt enbart genom sina tankar! Helt fantastiskt… Det går till på följande sätt:
1.Bestäm dig för hur mycket du vill väga och visualisera hur du kommer se ut då. Leta fram bilder på hur du såg ut när du hade den vikten (om du en gång hade din perfekta vikt) och titta på dem ofta, eller leta fram bildexempel på kroppar du vill se ut som.
(Med andra ord: jämför dig med andra människor hela tiden och påminn dig själv om hur du inte ser ut nu.)
2. Låtsas och fantisera om att du har din perfekta vikt. Skriv en lapp vid vågen om hur mycket du vill väga, köp inte kläder i din egen storlek utan ha tillit till att universum får dig att gå ned i vikt. Beundra andra människor som har din idealvikt.
(Med andra ord: jämför dig med andra människor hela tiden och påminn dig själv om hur du inte ser ut nu. Ljug för dig själv och se helt galen ut i för små kläder.)
3. Ha positiva känslor om dig själv, inga negativa tankar om din vikt. Du kommer aldrig att kunna gå ned i vikt om du är kritisk till din vikt och hittar fel på den.
(Med andra ord: Var nöjd med dig själv, vilket gör att du inte har någon motivation till att gå ned i vikt.)
På detta sätt kan du alltså gå ned i vikt enbart genom att tänka då universum är magiskt och bara är till för att uppfylla dina drömmar. Härligt!
Kommentarer
8 svar till ”Gå ned i vikt genom att tänka rätt”
Hon har väl poäng i att man genom självidentifikation påverkar sig själv åt ett håll eller annat. Fast det är ju lite moment 22 över det, man måste få bollen i rullning, och är det en väldigt väldigt stor boll och man försöker få den i hög fart på en gång så slutar det med att man sitter fast som en utsmetad insekt på bollytan :-p
Jag kan förstå det på ett sätt men låter bara rent idiotiskt. Köpa kläder i fel storlek liksom?
Man kan ju alltid köpa ETT plagg i fel storlek och ha det som målplagg (sett på Biggest Loser :P). Men att bara köpa plagg i fel storlek och inbilla sig att man är i den storleken låter ju korkat!
Jag har haft ett antal plagg där jag tänkt att det här kommer jag se bra ut i när jag går ned i vikt. Vilket leder till att man samlar på sig onödiga plagg som man ändå aldrig kommer använda.
Utan att ha läst boken kan jag tycka att det finns en poäng i det hon säger, om man bortser från lull-lullet om universum etc. Om jag hela tiden skulle gå runt och tänka exempelvis ”fy, vilket trist jobb jag har” blir det ju inte direkt roligt att gå dit och jag kommer antagligen att vantrivas. Om jag istället tänker ”jag har det ganska trevligt på jobbet” är chansen större att det faktiskt blir roligt.
Sen kan det verkligen tyckas lite rubbat att köpa för små kläder. Jag skulle knappast bli mer motiverad att minska i vikt av det, snarare bara känna mig ful och hur bra mår man då..? 😛
Det är just det lull-lullet jag har svårt för. De hade kunna sammanfatta boken i ett par kapitel och då hade jag kanske köpt det. Men hon drar det verkligen till sin spets så att vanliga människor bara tycker det är löjligt. Och att ha bilder på smala människor överallt skulle inte jag se som motiverande, snarare som ett hån mot sig själv.
Att leta fram bildexempel på kroppar man önskar att man själv hade skriver lite anorexivarning för min del. Äldre bilder på sig själv i en sund kropp däremot kanske fungerar som en bra motivation men det gäller verkligen att hitta en bra balans mellan att använda bilden som morot och att bli ännu mindre nöjd om man blir för besatt. Tänka positivt är vettigt – positiva tankar skapar positiva handlingar är nog tanken bakom det hela men det verkar som att det har dragits lite för långt.
Grundtanken är bra ja, men hon drar det verkligen långt ut på kanten, och alldeles för mycket trams. Bara att påstå att du inte behöver göra nåt annat arbete än att tänka för att gå ned i vikt är ju oerhört löjligt. Att ständigt jämföra sig själv med andra, det tycker ju jag tyder på ett osunt ideal. Jag blir inte särskilt motiverad av att titta på smala människor, snarare tvärtom.