Ibland får man för sig saker, som att söka sommarjobb. Inget fel i det, i år slängde jag in två ansökningar till hemtjänstjobb eftersom jag har tidigare erfarenhet både från denna kommun och andra. Förra veckan blev jag därför uppringd av en kvinna från en hemtjänstavdelning i Norrköping och vi kom överens om att träffas i måndags.
Jag är nästan helt medveten om vad som hände.
Ett: Jag var inte beredd. Tidigare intervjuer inom vård har nämligen inte varit lika ”allvarliga” som ”vanliga” intervjuer utan har mer handlat om när jag kan börja. Det var dåligt av mig att anta det, men innerst inne berodde det nog på att jag inte ville ha jobbet.
Min icke-beredskap gjorde att jag inte kunde svara så bra på deras frågor om mina egenskaper, hur jag skulle reagera i en situation o.s.v.
Två: Jag lät vag, velig och tveksam, som om jag inte kunde ta beslut och då finns det ingen anledning för dem att tro att jag kan ta snabba beslut om någons liv skulle vara på spel. En del av osäkerheten kom från intervjuaren, jag hade en klump i magen under hela intervjun.
Tre: Rena sakfel. Jag har de sista tre åren trott att namnet på planeringsverktyget egentligen är journalsystemet, att TES alltså är journalsystemet. Problemet är att TES är ett verktyg som bara vissa på arbetsplatsen får röra och definitivt inte sommarvikarier. Detta fick jag reda på under intervjun.
Fyra: Är vi beredda på att göra allting för pengar? Min tanke var att om jag hade en sådan klump i magen under intervjun och kände att jag inte längre vill arbeta inom vården – hur skulle då arbetsplatsen kunna se ut? Jag går hellre fattig ett tag till än att jobba med någonting jag absolut inte trivs med. När jag gick därifrån var dessutom min önskan att jag inte skulle få jobbet, då är det någonting som är snett.
Hursomhelst ringde hon precis och jag fick inte jobbet. Det känns jätteskönt. Jag har i alla fall lärt mig att inte söka jobb jag inte vill ha, och att jag inte vill arbeta inom vården längre. För mig innebär det troligen en fattig sommar men så vitt jag vet innebär det en ledig sommar, kanske den sista jag kommer få. Desto större anledning att njuta av den…