Ibland går allting så fort att man inte hinner förstå vad som händer och sen är det plötsligt och ofrivilligt över.
Ett Stockholmsnummer var vad jag hann registrera innan jag lyfte på luren. Ja, det var angående en tjänst som du sökt hos oss. Äntligen, tänkte jag. Klart jag fortfarande är intresserad, sa jag, och började leta reda på min ansökan för att minnas exakt vad arbetet handlade om. Jag gjorde dock misstaget att tänka högt och fråga vilken inriktning arbetet hade eftersom mitt kategorisystem för jobbansökningar är lite knepigt. Förtydligade att jag har sökt väldigt många jobb och då är det inte helt lätt att hitta.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Hon blev plötsligt som förbytt och blev osäker. Från att antagligen ha velat erbjuda mig en intervju sa hon någonting om att ”Nja, då vet jag inte” och ”Jag måste få tänka lite på det här” och sedan var det över. På mindre än två minuter hade jag förstört min chans att få komma på intervju. På mindre än två minuter hade hon funnit mig icke värdig till en intervju.
De jag har talat med som har jobb och har haft med rekryterare tycker att detta låter väldigt märkligt. Att när en rekryterare har ett seriöst intresse av någon person så är det klart att man ger någon mer än två minuter innan man dömer denna.
På ett plan kan jag förstå – om man verkligen är intresserad av ett jobb och hoppas på det så minns man. Denna gång mindes jag att jag hade sökt jobbet men inte exakta detaljer eftersom det var en dryg månad sedan jag sökte. Vet inte arbetsgivare och rekryterare idag att vi som söker arbete aldrig kan satsa på att skriva en enda ansökan till ett arbete och hoppas på det? Jag söker minst ett arbete per dag och över ett par månader blir det många arbeten att hålla i huvudet. Min okunskap verkade tolkas som rent ointresse, vilket är konstigt eftersom jag inte vet hur många som skulle söka arbeten som de egentligen inte vill ha.
Efter en del ångest och resonerande med mig själv beslutade jag mig för att vara modig och ringa upp dagen därpå och visa att jag är intresserad. Fick veta att det var marknadschefen som hade ringt men fick inte tag på henne och min känsla är att hon inte kommer ringa upp. Två minuter för att få ett första intryck av hur en människa är. Det var synd på ett roligt arbete men såhär i efterhand vet jag inte om jag var riktigt kvalificerad. En newbie som jag som marknadskoordinator hos ett känt varumärke inom livsmedel.
Nästa gång vet jag i alla fall hur jag inte ska svara i telefonen när någon ringer om en jobbansökan jag skrivit.